Mental träning för barn börjar också med oss vuxna
Innehåll
- Vad är mental träning för barn, och vad är det inte?
- Din roll som förälder: stötta utan att pressa
- Men blir inte mitt barn pressat av att gå till en psykolog?
- Ett upplägg som passar barnets ålder
- Tecken på att ditt barn kan behöva hjälp
- Vill du ha hjälp på vägen?
- Vanliga frågor från idrottsföräldrar
- Läs mer
En förälder jag hade kontakt med spelade under en vecka in samtalen med sin son efter träningarna. Sedan gick vi igenom vad som hade sagts.
Det är en sak att minnas ett samtal. Det är en annan att höra sina egna ord i efterhand, när frustrationen har lagt sig.
I sådana samtal kan det låta så här:
”Men vi pratade ju om det här innan träningen.”
”Varför tar du inte bara för dig? Du kan ju.”
”Jag försöker hjälpa dig, men det känns inte som att du lyssnar.”
Kanske känner du igen dig. Du ser vad ditt barn kan. Du har sett det på träning, hemma i trädgården eller under matcher där allt har fungerat. Därför blir det frustrerande när barnet håller igen.
Ni har ju redan pratat om det. Barnet har till och med hållit med.
Ändå händer samma sak nästa gång.
Det är lätt att tolka det som att budskapet inte har gått fram. Så du förklarar igen. Lite tydligare. Kanske med mer skärpa den här gången.
Men tänk om barnet redan har förstått?
Ditt barn kanske vet att det behöver ta för sig. Vill göra det. Bestämmer sig för att göra det. Sedan kommer situationen, rädslan för att misslyckas och tvekan.
När barnet efteråt får höra ”varför gjorde du inte som vi pratade om?” kan det bli ännu en sak att känna sig misslyckad över. Först lyckades barnet inte på planen, och heller inte genomföra det ni hade kommit överens om.
Att förstå vad man ska göra är inte samma sak som att kunna göra det när det blir svårt.
Vad är mental träning för barn, och vad är det inte?
Mental träning för barn och unga idrottare handlar om att träna de förmågor som avgör hur man mår och presterar när det gäller. Att hantera nervositet. Att släppa ett misstag och ta nästa aktion. Att veta vad man ska fokusera på. Det tränas ungefär som teknik: lite i taget, i verkliga situationer, om och om igen.
Mental träning är däremot inte ett sätt att göra ditt barn tuffare på beställning. Det är inte peppsnack. Och det är inte bara för dem som har problem. Det är lika mycket för barnet som mår bra och vill utvecklas.
Forskningen på mental träning i idrott är lovande, men inte så entydig som det ibland låter. Var skeptisk till den som lovar snabba resultat. Verktygen behöver passa barnet, och de vuxna runt barnet behöver dra åt samma håll.
Din roll som förälder: stötta utan att pressa
Här kommer den obekväma delen. Du kan inte lämna över ditt barns mentala träning till någon annan och sedan fortsätta som vanligt. Inte för att du gör fel, utan för att du är en av de viktigaste personerna i ditt barns idrott.
Forskningen om idrottsföräldrar pekar åt samma håll. De föräldrar som hjälper mest kan hantera de känslor som tävlingar väcker, hos barnet och hos sig själva, och anpassar sitt engagemang efter barnets ålder. Det handlar mindre om hur mycket du bryr dig än om vad barnet märker av det.
Och barn märker allt. Suckarna på läktaren. Frågan om resultatet kommer före frågan om hur det kändes.
Är pappa stolt över mig i dag?
Ditt barns idrott ska vara ett ställe där kärleken aldrig står på spel. Det låter självklart. Ändå är det lätt att glömma när du har skjutsat till hallen hela veckan.
Samtalet i bilen efter match
Barnet har adrenalin eller besvikelse i kroppen och kan inte gå någonstans. Börjar du med din analys blir det ditt samtal i stället för barnets. Säg att du tyckte om att se hen spela, och vänta. Mer om det i artikeln om hur du hjälper ditt barn med prestationsångest.
Prova det här i veckan
Fråga ditt barn före nästa träning: "Vad vill du fokusera på i dag?" Låt svaret vara barnets eget. Efter träningen frågar du bara om just det, inte om vem som var bäst. Du flyttar fokus från resultat till utveckling och visar att det är barnets idrott.
Men blir inte mitt barn pressat av att gå till en psykolog?
Ingen förälder vill att barnet ska känna att något är fel på hen. Mycket beror på hur det presenteras. "Du behöver fixa ditt huvud" låter som en dom. "De bästa idrottarna tränar det mentala också, vill du testa?" låter som ett verktyg. Det viktigaste för mig är att vi inte bestämmer mer än vad barnet faktiskt behöver. Ibland är det du som förälder som har mest nytta av ett samtal först.
Ett upplägg som passar barnets ålder
En tioåring och en sextonåring behöver inte samma sak. Forskning om mental träning för unga idrottare tyder på att yngre barn behöver verktyg kopplade till situationer de känner igen, och att några få verktyg man återkommer till fungerar bättre än många. I tonåren växer ofta jämförelsen med lagkamraterna, samtidigt som förmågan att tänka kring sina egna tankar blir större.
Jag arbetar med idrottare från tio år och uppåt. Hur ett upplägg ser ut för just ditt barn går vi igenom i det första samtalet, utifrån ålder, idrott och vad som händer just nu.
Tecken på att ditt barn kan behöva hjälp
Nervositet före match är normalt. Det betyder oftast att barnet bryr sig. Men var uppmärksam om ditt barn:
- får ont i magen eller sover dåligt flera dagar före matcher
- pratar nedsättande om sig själv, till exempel "jag är värdelös"
- har tappat glädjen i något hen tidigare älskade
- verkar spela mest för att inte göra dig eller tränaren besviken
- vill sluta, och du inte riktigt förstår varför
Ibland är barnet på väg mot något nytt, ibland bort från något som gör ont. Läs mer i Mitt barn vill sluta med idrotten.
Känner du igen flera av tecknen, eller håller de i sig? Ta det på allvar. Det är inget att skämmas över, och ju tidigare desto bättre. Märker du nedstämdhet som inte bara handlar om idrotten, kontakta också vårdcentralen eller elevhälsan.
Vill du ha hjälp på vägen?
Att vara idrottsförälder är svårare än det ser ut från läktaren. Du vill väl, och ändå blir det fel ibland.
I mitt arbete som legitimerad psykolog och idrottspsykolog träffar jag både unga idrottare och deras föräldrar, enskilt eller hela familjen tillsammans. Jag föreläser också för föräldragrupper i föreningar. Vi kan börja med ett första samtal om var ni står just nu. Vad skulle du vilja få hjälp med?
Du behöver inte veta exakt vad problemet är innan du hör av dig. Det kan vara det vi tar reda på tillsammans.
Vanliga frågor från idrottsföräldrar
Mental träning för barn och unga idrottare är att träna förmågor som att hantera nervositet, släppa misstag, hålla fokus och tro på sig själv. Det tränas lite i taget, i situationer barnet känner igen. Det är inte peppsnack och inte bara för barn som har problem.
Jag arbetar med idrottare från tio år och uppåt. En tioåring och en sextonåring behöver inte samma sak, så hur upplägget ser ut för just ditt barn går vi igenom i det första samtalet.
Psykolog är en skyddad yrkestitel i Sverige och kräver legitimation från Socialstyrelsen. "Mental coach" är ingen skyddad titel och kan betyda många olika utbildningar. Som legitimerad psykolog kan jag arbeta både med prestation och med sådant som ångest, sömn och nedstämdhet.
Låt idrotten vara barnets. Fråga om utveckling och upplevelse före resultat, låt barnet öppna samtalet efter match och visa att din kärlek inte hänger på hur det gick. Lägg också märke till dina egna reaktioner på läktaren.
Om ditt barn får ont i magen eller sover dåligt inför matcher, pratar nedsättande om sig själv, tappar glädjen eller vill sluta utan att du förstår varför. Håller det i sig är det klokt att söka hjälp. Ju tidigare, desto bättre.