Stress / Prestationsångest / Mental träning

Varför tolkar vi oftast stress som något negativt i prestationssammanhang?

Skriven av Dana Ali, leg. psykolog & idrottspsykolog · 5 min läsning

Du har lagt år på det här.

Tidiga morgnar. Pass när kroppen sa nej. Saker du har valt bort för att bli bättre.

Och ändå räcker några minuter i omklädningsrummet före en viktig match för att allt det där ska börja gunga.

Hjärtat bultar. Händerna är kalla. Och tanken kommer:

"Tänk om det inte håller i dag heller."

Att det känns så betyder inte att du är svag. Det betyder att det här är viktigt för dig.

Och det mesta du känner i den stunden är inte ett tecken på att något är fel. Det är din kropp som gör sig redo.

Det som gör det svårt börjar oftast någon annanstans: i vad du tror att känslan betyder.

Varför vi ser stress som något dåligt

Nästan alla som har hållit på med idrott länge har fått höra samma sak. "Lugna ner dig." "Slappna av." "Ta det lugnt nu."

Så när pulsen stiger före en match är det lätt att läsa det som ett larm. Som att något håller på att gå sönder.

Men titta på vad kroppen faktiskt gör. Hjärtat pumpar mer blod ut till musklerna. Andningen blir snabbare så att du får in mer syre. Kroppen gör sig redo att reagera snabbt.

Det är det du behöver när du ska sprinta, gå in i en närkamp eller fatta ett beslut på en halv sekund.

Kroppen laddar inför det som är viktigt för dig. Den gör inget fel.

Det är tolkningen som avgör

Samma läge. Samma puls. Två olika idrottare.

Idrottare A känner hjärtat slå och tänker:

"Nej, inte nu igen. Jag måste få bort det här innan det börjar."

Idrottare B känner exakt samma sak och tänker:

"Kroppen gör sig redo. Det är för att det här betyder något."

Så här brukar det gå för A:

"Jag är nervös. Det är dåligt."
↓
A börjar känna efter i kroppen. Är pulsen fortfarande hög? Darrar händerna?
↓
Uppmärksamheten flyttas från matchen till det som händer inuti.
↓
Kampen mot nervositeten blir något nytt att oroa sig för, och pulsen stiger ännu mer.
↓
"Se, det blir bara värre."

B är lika nervös. Men B lägger uppmärksamheten på det som händer på planen, inte på pulsen.

Det är sällan nervositeten i sig som sänker dig. Det är kampen mot den.

Det är lätt att tro att du måste bli av med känslan innan du kan prestera. Men den kampen tar just det du behöver mest i matchen: din uppmärksamhet.

Det här är inte bara en tanke. I flera studier har forskare, inför en pressad uppgift som ett prov, gett en grupp en kort förklaring om att kroppens påslag kan hjälpa en att prestera. Den gruppen klarade sig ofta bättre än de som inte fick förklaringen.

Det betyder inte att du kan tänka bort all nervositet. Men det visar att hur du tolkar det du känner spelar roll för vad det gör med dig.

När stress inte hjälper

Allt det här gäller pirret inför en match eller en tävling. Det kommer, gör sitt jobb och lägger sig.

Men det finns en annan sorts stress.

Den som sitter kvar dagen efter, och dagen efter det. När du sover dåligt vecka efter vecka. När klumpen i magen finns där även på vilodagar. När det som en gång var det bästa du visste har blivit något du mest biter ihop och tar dig igenom.

Då är det inte kroppen som laddar inför något viktigt. Då är det ett tecken på att något behöver förändras.

Långvarig stress går inte att tolka om bort. Då är nästa steg att prata med någon du litar på, som en tränare, en förälder eller en psykolog.

Tre saker du kan testa inför nästa match

1. Säg vad du känner, utan att bråka med det

Att försöka trycka bort en känsla kostar energi och uppmärksamhet. Båda behöver du till matchen.

Så när pulsen går upp, konstatera det för dig själv:

"Där kom nervositeten."

Ingen dom, ingen panik. Bara ett konstaterande av vad som händer.

2. Ge signalerna ett nytt namn

Byt ut "Jag är nervös" mot "Kroppen laddar".

Det är ingen lögn. Det beskriver bara vad som faktiskt händer. Du behöver inte övertyga dig själv om att du är lugn. Du slutar bara behandla din egen kropp som en motståndare.

Testa gärna på träning först, inför en övning som brukar kännas pressad.

3. Ge uppmärksamheten en uppgift

När du har märkt känslan och gett den ett namn, bestäm en konkret sak du ska göra de första minuterna. Det kan vara din första passning, hur du står i mottagningen eller att du pratar med lagkamraterna.

Varje gång du kommer på dig själv med att känna efter pulsen igen, gå tillbaka till den uppgiften. Det gör inget att du tappar den. Det viktiga är att du hittar tillbaka.

Du behöver inte bli lugn för att prestera.

Du behöver sluta se nervositeten som ett bevis på att du inte är redo.

Den finns där för att det här betyder något för dig.

Vanliga frågor

Känner du igen dig?

Boka ett första samtal så går vi igenom din situation. Vill du hellre skriva än ringa går det lika bra med SMS eller mejl.